I detta mitt första inlägg vill jag förklara meningen med denna sidan. 
Tanken bakom detta är egentligen att få skriva av mig, att använda det som någon form av dagbok, där jag kan skriva ner mina funderingar och tankar. De ämnen jag tror att jag kommer skriva om är tro, hopp och kärlek.
Jag är egentligen inte typen som brukar blogga eller twittra men jag tror att det kan vara nyttigt för mig, och som ni kommer att märka så har jag ingen magisterexamen i svenska språket men jag skall försöka hålla tungan i rätt mun.

Lite om mig, jag är en kille som just passerat 16 000 dagar, kommer från Uppland men bor sedan ett antal år nere i Blekinge. Jag har 3 barn och underbar fru (barnen är naturligtvis helt underbara). 

Lite kort om min tro och vägen dit.
Jag är född in i en släkt med präster sen generationer, men hemma var både far och mor mer eller mindre ateistiskt lagda. Jag besökte nog bara kyrkan i samband med skolavslutningarna och Gud eller Jesus nämndes inte speciellt ofta hemma.
Jag flyttade hemifrån i slutet av åttiotalet i samband med studier, livet lekte och jag som många andra ynglingar levde jag som en kung med egen lägenhet, lite pengar på fickan, man levde för dagen och var näst intill odödlig. Under denna tid låg mina föräldrar i skilsmässa och jag hade knappt någon kontakt med dem. Jag kände inte att detta påverkade mig så jättemycket men efter något år kände jag ändå att jag gick in någon form period där jag funderade mycket. Mycket av det jag funderade om var rent existentiellt, mycket handlade om liv och död, framför allt min egen dödlighet. Jag fick svårt att sova, jag kunde ligga vaken under nätterna bara med döden i mina tankar, många gånger kunde jag känna att ångesten var påtaglig och den präglade mitt liv under denna tid.
Vändpunkten blev när jag såg på TV-serien mänskligt, där programledaren Birgitte Söndergaard hade ett varierat antal program som bland annat handlade om livsåskådning, ett av seriens delar avhandlade ”nära döden upplevelser”. Under programmet intervjuades tre eller fyra personer som själva varit med om denna upplevelse, av deras historier började jag fundera på möjligheten av att det finns en gud.

Det är nu ca 20 år sen jag döptes i Baptistförsamlingen i Umeå, tror att den hette Betelkyrkan, tyvärr så har jag nu haft en period, under ett antal år där jag inte varit en så bra kristen eller rättare sagt glömt bort min gud. Tack och lov har Jesus inte glömt mig! Han påminde mig för ett halvår sedan. Jag slöt ett eget litet avtal med honom och nu försöker jag odla vår relation. 

/Kalle

Detta är bara en test inför min blogg som på något sätt skall få mig att sätta ord på mina tankar, den kommer framför allt att handla om kärlek, känslor och tro/ Kalle